RecensionTeater

StortorgetPalmekult och Sverigebild i surrealistisk fars

Danilo Bejarano och i bakgrunden Pamela Cortés Bruna, Bianca Cruzeiro och Francisco Sobrado.
Danilo Bejarano och i bakgrunden Pamela Cortés Bruna, Bianca Cruzeiro och Francisco Sobrado. Foto: José Figueroa

Guillermo Calderón är en dramatiker värd att upptäcka. Hans nyskrivna pjäs om den svenska socialdemokratin och exilchilenarnas Palmekult blir en absurd fars på Riksteatern.

Loretto Villalobos
Publicerad
Annons

Det är något med svensk-chilenares stora vurm för Olof Palme, den idealisering av mannen och hans politiska gärning som med råge överskrider gränsen för helgonförklaring, och som blott överträffas av myten kring den fallne presidenten Salvador Allende. Den chilenske dramatikern Guillermo Calderón fick vittring på den svensk-chilenska Palmekulten och skrev en pjäs om den som nu får urpremiär i Sverige, en produktion i samarbete mellan Riksteatern och Folkteatern i Göteborg (spelas där från 11/3).

Vi möter fyra vänner i en heminteriör som lyckas fånga invandrarens sinne för kitsch kombinerat med politisk protestestetik – i kölvattnet på 2019 års protester i Chile även den kitschig. Färgglad belysning, en stor flamingo och dörrdraperier i plast jämte ett mjukisdjur i form av den svarta hunden med röd näsduk, Matapacos (Snutdödaren), signalerar ett arv som inte är den svensk-svenska medelklassens materiella, utan den exilchilenska politiska klassens diskursiva arv – kvartetten är barn till chilenska flyktingar.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons