Porslin är en lång historia
Porslin började tillverkas i Kina och Japan, och kom till Europa först med den italienska upptäcktsresanden Marco Polo som berättade om den kinesiska keramiken efter sina långa resor. Därför kallas porslin just ”china” på engelska, medan ordet porslin kommer av italienska ”porcellana”.
Det typiska kinesiska porslinet var blått och vitt, målat i koboltblått med blom- och växtmönster, eller omålat så kallat ”Blanc de Chine”. Under rokoko-epoken under 1700-talet började Kina göra dekorationer i rosa och grönt på europeisk beställning, så kallat ”famille verte”-porslin och ”famille rose”-porslin. Det fanns också färgskalorna gult och svart, ”famille jaune”-porslin och ”famille noir”-porslin. Många av dessa målades i Guangzhou, idag en av Kinas mest expansiva industristäder, och kallas därför Kantonporslin.
Holländarna introducerade porslinet på den europeiska kontinenten i början av 1600-talet genom den ökade österländska handeln. Då kallades det ostindiskt porslin, efter de ostindiska kompanier som upprättades i många länder. Porslin var i början en lyxartikel; välbeställda svenskar kunde ena året beställa sin bordsservis med familjevapnet eller monogram och få hem servisen året därpå med fartyg.