Recension
Det är skillnad på slips och slips
Jag erkänner villigt att jag är stolt över mina slipsar. De hänger på en överlastad galge i garderoben som plockas fram ett par gånger i veckan, när jag av sociala eller yrkesmässiga skäl anser att en slips är av nöden. Men det är skillnad på slips och slips. Den sobert mörkblå med diskret växtmönster passar till helt andra situationer än de gyllene syriska brokadslipsarna med blomstermotiv eller de historiskt klingande slipsar som hämtat mönster från ”Book of Kells” eller från 1400-talsillustrationer till Petrarcas ”Trionfi”. Valet av slips kan, och får, ta tid. Liksom valet av skjorta och manschettknappar.
Alla kan vittna om liknande situationer. Vi anpassar vår yttre skepnad efter våra inre behov. Det sker en korrespondens mellan vårt inre, de budskap vi önskar förmedla i mötet med andra, och det yttre, uppfattningen om vilka intryck vår skepnad gör i andras ögon. Kläderna förmedlar identitet. De avslöjar (eller rättare sagt, vi vill att de skall avslöja) status, bildning, preferenser – och makt. Detta konstaterande ligger till grund för Kekke Stadins ”Maktens män bär rött. Historiska studier av manlighet, manligt framträdande och kläder”.