Många bilar i svensk litteratur
Lars Forssell putsade sin bil lika mycket som sina dikter. Stig Dagerman körde rattfull och författade beställningsverk om trafiksäkerhet. Selma Lagerlöf skrev om bilar redan innan den första hade visats i Sverige.
Det har skrivits förvånansvärt lite om bilens kulturella betydelse i Sverige. Området verkar helt enkelt inte ha intresserat vare sig forskare eller författare så värst mycket.
Men även om bilen sällan varit i fokus, förekommer den ofta i svensk litteratur. Inte minst hos några av våra mest firade författare. Selma Lagerlöf beskrev en bil redan 1891 i ”Gösta Berlings saga”. Hon berättar om den tyske urmakaren Kevenhüler som flyttat till Karlstad och byggt ”en vagn som gick av sig själv. Den gick uppför en backe och utför en backe, gick fort och långsamt, kunde styras och vändas, hejdas och sättas i gång, allt som man ville.” Det märkligaste med berättelsen är att den första bilen visades i Sverige först samma sommar som boken kom ut, och därför knappast kan ha varit förlaga till skrönan.