Dreyfusaffären startskottet för en social revolt
Rättsskandalen kring den judiske kaptenen Dreyfus blev en signal till nyorientering för Frankrikes konstnärer och författare, som i och med affären fick ett tema för moralisk och social revolt. Men i brist på respons tystnade en efter en av de engagerade rösterna.
För drygt hundra år sedan sände Dreyfusaffären en elektrisk stöt genom hela den franska nationen. Rättsskandalen som orsakats av att den judiske stabskaptenen Alfred Dreyfus oskyldigt dömts för landsförräderi bidrog till att klyva nationen och splittra familjer. Men den blev också en viktig katalysator i strävanden som gick ut på att med konkreta medel minska klyftan mellan intellektuella, arbetare och konstnärer. Förenade i den vrede som framkallats av rättskorruption och antisemitiska tendenser ställde fransmän ur olika läger krav ur ett vidare perspektiv. De attackerade inte bara korruptionen inom rättsapparaten utan även den opportunism som de ansåg präglade det politiska livet och ifrågasatte inte bara rättsskipningen utan lagstiftningen, utformad under Napoleon Bonapartes styre och präglad av dennes reaktionära kvinnosyn. De krävde ett slut på de sociala orättvisorna, rätt till utbildning för fler än de lyckligt lottade och möjligheter till konstnärliga upplevelser även för folket. Ambitionen att skapa en folkets teater finns dokumenterad i Romain Rollands stridsskrift ”Le Théâtre du Peuple”, i början av seklet publicerad i en litterär tidskrift (sedan ett par år tillgänglig i nyutgåva på Edition Complexe) efter att under hela 1900-talet varit mer eller mindre bortglömd i Frankrike.