Recension

Bruka galder och väcka gastar. Isländska sägner om trolldomSå blev djävulen blåst på sin magi

Lars Lönnroth
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I det nordiska bondesamhället fanns i äldre tid en utbredd skräck för trollkarlar och häxor. Trollkarlarna ansågs ha lärt sin konst i djävulens svarta skola någonstans i utlandet, gärna Tyskland. Ett fåtal av dessa svartkonstens mästare var dock beundrade av allmogen, eftersom de påstods ha frigjort sig från sin sataniske lärofader för att kunna använda den magiska kunskapen för goda syften. Härom berättades åtskilliga vandringssägner, inte minst på Island, där traditioner från fornnordisk tid levde kvar långt in i modern tid.

Mest beundrad av alla var Sæmundur den vise Sigfússon, en lärd sagaskrivare och präst som levde på gården Oddi i början av 1100-talet och länge felaktigt ansågs ha sammanställt Eddans dikter om asagudar, forntidshjältar och hednisk trolldom.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons