Alice Miller tog alltid ställning för barnen
Hennes envisa betonande av barnets synvinkel hade under 70- och 80-talen stort inflytande på kulturen, och hennes böcker gick ut i upplagor som få andra psykologer varit i närheten av. I april avled författaren bakom ”Det självutplånande barnet”.
Alice Miller dog i sitt hem i det inre av Provence – Saint-Rémy de Provence – den 14 april, 87 år gammal. Hon föddes 1923 i Lviv (Lemberg) som då låg i Polen men som idag tillhör Ukraina. År 1946 kom hon till Schweiz och hon fick sin doktorsgrad 1953 i Basel med en avhandling om neo-kantianen Heinrich John Rickert. Miller var i flera decennier verksam som psykoanalytiker men avslutade sin praktik 1979 och ägnade de sista trettio åren åt att skriva och utforska barndomens betydelse för såväl allvarlig somatisk sjukdom som olika former av psykopatologier. Hon lämnade den internationella psykoanalytiska föreningen 1988 på grund av att föreningens ansvariga ifrågasatte hennes budskap och i för stor utsträckning enligt Miller försvarade föräldrarnas kärlekslöshet i förhållande till de utsatta barnen.