Rani Nairs dansande jag ett universum i miniatyr

Publicerad
Annons

Pieces of me
Dansens hus
Koreografi, medv: Rani Nair och gäster
Scenbild: Gong Gong Design
Musik: Christoffer Brus

Hur många bitar rymmer en identitet? Svensk-indiska Rani Nair, som är först ut i Dansens hus serie med unga, kvinnliga koreografer, plockar i ”Pieces of me” ihop ett miniuniversum som kretsar kring hennes mångkulturella bakgrund och lust att para ihop olika konstformers uttrycksmöjligheter.
Om hon i tidigare solon som ”Meriten” och ”Cityscape” lött ihop modern västerländsk dansteknik med indisk traditionell dans till tajt koreograferad rörelseenergi i ett urbant pulserande landskap av ljud, ljus och videoprojektioner, så förhåller hon sig här friare till de danstekniker hon behärskar.
Men så har Rani Nair många strängar på sin lyra; på Panaceafestivalen nyligen rockade hon loss som utagerande musikstjärna. Hon dras också till skådespeleri och film.
I ”Pieces of me” bygger hon på improvisation och rollspel i förvandlingsnummer där även designbyrån Gong Gong Designs rekvisita och den
21-årige Göteborgsmusikern Christoffer Brus ljudbild präglar intrycket. Som i inledningen där Rani Nair skapar ett meditativt, rökelsedoftande tempelrum med lampor, sand i mönster på golvet och en röst som måste vara hennes indiske pappas, en ihärdig monolog där man uppsnappar ”Malmö”, ”Lund”, ”Skåne”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons