Recension

Apan och jagSmått genial enkelhet

SAMVARO Återigen visar Eva Lindström vilken skicklig bilderbokskonstnär hon är, denna gång för lite yngre läsare. En stor del av berättelsen ryms i detaljerna.

Lena Kåreland
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Med sin nya bilderbok ”Apan och jag” vänder sig Eva Lindström till yngre barn än hon brukar. Men det ljust luftiga i bildkompositionen och de udda, litet vilsna gestalterna signalerar tydligt att detta är en Lindström-bok. Den rimmade texten är minimal. På varje uppslag finns vanligen endast två korta rader. Orden i samspel med bilderna i blek pastell för fram berättelsens tema om vänskap och sökande.

Det börjar i munter samvaro. Berättarjaget, en mansperson i obestämd ålder med svart keps på huvudet, bollar bananer med sin vän apan. De två gillar varandra. Men plötsligt försvinner apan. Vart? Den frågan ställs boken igenom, och läsaren dras in i det letande som är berättelsens intrig.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons