Tivolisläkt lämnar Grönan

Med sorg och vemod lämnar tivolichefen Nadja Bergén Gröna Lund. Hon var den fjärde generationen att driva nöjesparken och med henne går en epok i graven.

Publicerad
Historien om Gröna Lund är en historia om ett företags uppgång och fall, om familjefejd, kärlek och hat, berättar Nadja Bergén, som lämnade posten som tivolichef för två veckor sedan.

Historien om Gröna Lund är en historia om ett företags uppgång och fall, om familjefejd, kärlek och hat, berättar Nadja Bergén, som lämnade posten som tivolichef för två veckor sedan.

Annons

Allt hängde på väder och vind och under svåra ekonomiska tider kämpade Nadja Bergéns föräldrar Ninni och John Lindgren med att hålla nöjesfältet på Djurgården vid liv.
– Man levde liksom efter säsonger. Vi visste ju aldrig hur det skulle gå. Och för att säkerställa öppnandet hyrde vi ut spelen för att få in hyresintäkterna. Ibland fanns inga pengar. Och alltid när det kom en världsartist var man så rädd för att regnet skulle komma. Men pappa var alltid en optimist, vi stod båda och höll tummarna, berättar Nadja Bergén.

Historien om nöjesfältet Gröna Lund är också en historia om familjefejd, kärlek och hat och ett familjeföretags uppgång och fall. Jakob Schultheis grundade Gröna Lund 1883 och senare tog sonen och ingenjören Gustaf Nilsson över. Men 1924 fick de konkurrens när ett resande tivoli slog sig ner bredvid. Familjen hette Lindgren och en segdragen kamp om publiken utbröt. Att kärlek uppstod mellan Ninas föräldrar, en från vardera familjen, var inte heller lätt att hantera.
– Det var hemska saker man gjorde mot varandra – drog ut proppar när artister skulle uppträda, man lade en död häst utanför entrén, grävde diken så att man inte skulle kunna komma in. Familjerna avskydde varandra och när mina föräldrar blev kära var det inte populärt och de fick träffas i smyg. Inte förrän morfar och farfar dog vågade de gifta sig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons