Snickarglädje och svår kärlekssorg
MÖBELGURU Den förvirrade och avhoppade studenten Carl Malmsten lades in som sinnessjuk, en diagnos som snart ändrades till ”exaltation på grund av häftig förälskelse”. En ny praktbiografi över den beundrade designern går ibland väl nära privatpersonen, tycker Erica Treijs.
Carl Malmsten vid sitt arbetsbord.
Carl Malmsten, vår mest kände möbelformgivare. En naturnära allmogeförespråkare med rötter lika välförgrenade i de svenska medelklasshemmen som bland de blonda träslag han kom att älska så högt. Klassiker som Lilla Åland och Jättepaddan är stämplade med Malmstens sigill och har i decennier fungerat som åtråvärda objekt för den medvetne hemivraren. Och det är så vi känner honom, perfektionist med fäbless för fulländade möbler och med ett unikt intresse för finsnickeri – som han gärna delade med sig av.
”Vad Carl Larsson och Anders Zorn betytt för den svenska bildkonsten det har Carl Malmsten betytt för den svenska möbelkonsten”, är ett citat som ofta syns i marknadsföringssammanhang, och även om det är tillspetsat så är Malmsten central i den svenska designhistorien.