Recension
Skytte söker bekräftelse
Ur floden av böcker om andlighet som utkommer varje år är det ganska sällan någon som når kultursidorna. Är författaren en välkänd och stridbar journalist görs undantag. Göran Skyttes senaste bok Ansikte mot ansikte. Samtal om kristen tro är ett led i den personliga utveckling som gjorts offentlig genom hans tidigare böcker. I samtal med karmelitbrodern Wilfrid Stinissen söker Skytte svar på kristendomens stora frågor. Resultatet är en intervjubok som gör mig ambivalent. Att journalisten möts ansikte mot ansikte med munken är en intressant idé, om det tillåts vara just ett möte. Här är det åtminstone inledningsvis ett broderligt och ängsligt konsensussökande där Skytte vill bli godkänd. Genom att klaga över det avkristnade samhället och de ljumma prästerna skapas ett vi som bara är alltför lätt att känna igen. Den som inte är kristen eller i alla fall ”sökare” lever ett ytligt, lättjefullt och i grunden olyckligt liv. Det jag uppfattar som fiskande efter bekräftelse möter dock stundtals motstånd, då Stinissen vägrar gå med på alltför kategoriska påståenden. Det lyser igenom att han framför allt är själasörjare, inte politiker.
Synden är ett viktigt spörsmål som avhandlas, vilket är ganska uppfriskande. Det är förstås sant som Stinissen påpekar, att (vi) alla inte gör vårt bästa. Att något så uppenbart ens behöver sägas är märkligt, men faktum är att syndabekännelsen lever farligt i Svenska kyrkan. Sedan blir det ändå missvisande när Skyttes plågade samvete ställs i kontrast till andras påstådda bagatelliserande av sina tillkortakommanden. Överlag är det en så stark betoning på förhållandet mellan syndaren och Gud att den som drabbades och blev offer i sammanhanget försvinner. Synden får ett instrumentellt värde, en mening, i det att den driver den kristne att söka Guds förlåtelse. Denna dialektik är fundamental för Stinissens teologi.