Böcker jag berörts av men aldrig har läst
ESSÄ ”Odysséen”, ”Skattkammarön” eller ”Du sköna nya värld”. En rad böcker lämnar ett starkt intryck trots att man aldrig läst dem – eller i alla fall inte originalet. Lars Andersson skriver om litteraturens kraft bortom bokpärmarna.
I gymnasiet nån gång läste jag Aldous Huxleys ”Brave new world revisited”. Det vill säga jag läste den nog på svenska men det var den engelska titeln (tryckt i den så kallade kolofonen på baksidan av titelsidan) som fäste sig i minnet, jag tyckte den var suggestiv, och tillbakablickande på ett för mig nytt sätt. Jag hade alltså inte läst ”Brave new world”, ”Du sköna nya värld”. Har fortfarande inte gjort det. Jag läste eftertanken utan att ha läst tanken: på sitt sätt ekonomiskt och tidsbesparande, men framför allt alltså suggestivt. Boken det talades om, som återbesöktes, steg nebulöst fram och kunde tänkas innehålla allt möjligt, dock nu invridet i eftertankens optik.Så där är det med mycket. Särskilt när man drygt fyrtio år senare fortfarande inte har läst en mängd böcker som man ändå har tagit starkt intryck av.
Halva den centralare, oundgängliga kanon och mer kommer jag aldrig att läsa – låt oss kanske hellre säga 95 procent. Och denna del av kanon utövar en säregen och svårförklarlig makt.