Recension
Cirkelnförfattarna lyckas uppfylla alla förväntningar
Elise Karlsson slår ihop pärmarna till den avslutande delen i Engelsforstrilogin och känner sig nöjd.
I vilken ålder slutar man att bära världen på sina axlar? Man föds allsmäktig, med en känsla av att allt omkring en är en del av en själv. Gradvis förlorar man kontrollen, inser att man inte kan få allt omkring en att göra som man vill, att det finns dåliga saker i världen. Men man har kvar tron på det magiska tänkandet, att det finns samband mellan ens önskningar och det som sker bortom ens kropp. Genom att kontrollera sitt tänkande kan man kanske få mindre saker att ändras till det bättre, åtminstone. Genom att undvika att gå på streck och gatubrunnar, genom en mängd tricks som utförda av en vuxen skulle klassas som tvångshandlingar.
Tonåren är tiden för det avgörande slaget mellan ens ego och världen. Även om man rör sig bort från önsketänkandets sfär så får ens handlingar plötsligt enorm vikt. Varje litet svek mot en kompis, varje modest litet demonstrationståg eller gräl med föräldrarna bär samma tyngd som ett folkligt uppror.