Äntligen en finsk regering i Sverige

För en knapp vecka sedan var jag inbjuden att ”recensera” den nya regeringens första hundra dagar i radions Studio Ett. Det är ingen lätt uppgift när man inte har annat att gå på än det som nått tidningarnas spalter och radions och televisionens etervågor eller digitala nät.
Och mediedramaturgin är ju sådan att den främst tar upp det som är sensationsskapande och lösnummer-, lyssnar- och tittarsiffrevänligt.
Nya statsråd avgick innan de ens hunnit sitta in sina statsrådsstolar.
I den till stor del mediestyrda verkligheten försvann Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius ut i kylan fortare än man hann blinka. Kulturministern tvingades gå för att hon inte betalat tv-licensen, något hon dock inte var ensam om i regeringen. Handelsministern fick gå för att hon haft svart barnhjälp, men det var hon inte ensam om.