Recension
Dokumentär när den är som bäst
När människor reduceras till volymer och sifferkombinationer har den europeiska migrationsapparaten blivit omänsklig. Hynek Pallas ser en skildring inifrån Migrationsverkets låsta förvar där ansikten, inte plakat, får bli politik.
För ett par veckor sedan visade jag mina barn balkongen till det hotellrum där min familj, på invandrarverkets bekostnad, bodde en tid efter ankomsten till Sverige.
Mina barns frågor och allt det som förändrats de senaste 35 åren kom för mig när jag såg dokumentärfilmen ”Förvaret”. Där balkongen signalerar rymd, frihet och möjligheter i ett nytt land, handlar ”Förvaret” om de konkreta resultaten av en europeisk migrationspolitik där övervakning, inlåsning och misstro fått allt större utrymme.