Suget efter Nuder
”Det finns ingen frälsare” har många socialdemokrater sagt under jakten på ny partiledare. Men för alla som vägrat att tappa tron har kandidaten hetat Pär Nuder.
ANALYS | GÖRAN ERIKSSON OM VALET AV S-LEDARE
Den stora katastrofen för Socialdemokraterna i höstas var inte att man förlorade valet, eller var en hårsmån från att tappa positionen som landets största parti.
Det som verkligen fick blodet att frysa till is var i stället att man misslyckades för andra valet i rad. Socialdemokraterna är därmed på god väg, om det inte redan har hänt, att förlora sin position som Sveriges naturliga regeringsparti.
I den svenska traditionen har ju borgerliga politiker mest fungerat som springvikarier i regeringskansliet när Socialdemokraterna någon gång, av någon anledning, tillfälligt förlorat makten.
Väljarnas förtroende för partiets förmåga att regera landet har varit en av partiets främsta tillgångar, men också den har stulits av de ”nya Moderaterna”. Det skedde redan i valet 2006, men bilden av att Socialdemokarterna var ett svagt regeringsalternativ förstärktes i höstas av att väljarna kände ett mycket lågt förtroende för Mona Sahlins förmåga att leda landet.
Så ska Fredrik Reinfeldt och Anders Borg 2014 utmanas av politiker utan ministererfarenhet, som riksdagsledamöterna Mikael Damberg eller Veronica Palm? Eller för all del av Metallbasen Stefan Löfvén eller kommunalrådet Anders Lago.
Det är när vissa socialdemokratiska kungamakare har tänkt så här långt som suget efter Pär Nuder blivit verkligt starkt. För är det något han anses kunna så är det själva regeringsmaskineriet, både hantverket och maktspelet.
Nuder fick sitt första passerkort till Rosenbad redan på 80-talet. Han var sakkunnig hos Ingvar Carlsson och fortsatte under Göran Persson, som upphöjde honom till först samordnings- och sedan finansminister. Det var under Persson som Nuder blev den verkliga spindeln i regeringsnätet, både fruktad och respekterad i sitt parti.
I startfältet är Pär Nuder inte ensam med ministererfarenhet. Förra miljöministern Lena Sommestad är en. Förre biträdande finansministern Sven-Erik Österberg en annan. Men ingen har något som liknar Nuders know-how från maktens verkliga centrum, statsministerns kansli.
Vad betyder Nuders nej? Många av hans partikamrater har inte velat tro på det. Frågan är om de gör det nu, när Nuder själv har kontaktat valberedningens ordförande för att säga nej. I såfall ökar chanserna för Sven-Erik Österberg.
S-distrikten har grubblat länge, och kommit fram till att nästa S-ledare inte måste sitta i riksdagen. Men de har tänkt på fel arena. Båda de tyngsta kandidaterna, Nuder och Österberg, har suttit i regeringen.
Frågan distrikten borde ha ställt sig är den här: Kan Socialdemokraterna verkligen välja en ledare som aldrig har varit minister?