En historisk milstolpe har passerats vad gäller språk i Sverige: arabiska är numera Sveriges näst vanligaste modersmål. Det innebär att finskan – som varit näst störst så länge som Sverige har existerat som nation – knuffas ner till plats nummer 3.
År 2015 gav jag ut boken ”Sveriges språk”, ett försök att uppskatta vad som talas i landet, och av hur många. Bakgrunden var att det inte finns någon statistik över befolkningens språkliga tillhörighet. Lite märkligt, kan tyckas, med tanke på att Sverige har en stolt statistisk tradition, och också mot bakgrund av en vanlig uppfattning att ”storebror” har plåtkoll på våra göranden och låtanden. Därtill kan läggas att en majoritet av världens länder faktiskt för statistik över språktillhörighet, men att Sverige inte tillhör dessa.