”50 meter framför mig kämpar folk för sina liv”

Sorg och förtvivlan vid minnesplatsen efter de unga som klämdes till döds under konserten på Roskildefestivalen år 2000.
Sorg och förtvivlan vid minnesplatsen efter de unga som klämdes till döds under konserten på Roskildefestivalen år 2000. Foto: Jessica Gow/TT

Nio människor dog på Roskildefestivalen 2000. Stefan Thungren minns en rockfestival som förvandlades till ett känslomässigt kaos.

Publicerad
Sorg på festivalen, dagen efter katastrofen.

Sorg på festivalen, dagen efter katastrofen.

Foto: Jan Grarup/TT
Minnesplatsen för de döda på Roskildefestivalen, 1 juli 2000.

Minnesplatsen för de döda på Roskildefestivalen, 1 juli 2000.

Foto: Jessica Gow/TT
Annons

Torsdagen den 29 juni för 20 år sedan slår sig två unga och förväntansfulla musikreportrar ned i ett flygplan med destination Köpenhamn. Jag och kollegan Eric Fallander ska rapportera från den 30:e upplagan av Roskildefestivalen, utsända av SvD. Ivrigt bläddrar vi i våra utskrifter med spelscheman och ringar in vad vi ska se och skriva om. Den lite mer rockbaserade Eric ska ta hand om de största akterna på de stora scenerna; The Cure, Willie Nelson, Lou Reed, Oasis och möjligen Pearl Jam. Mitt uppdrag är att rapportera från de mindre scenerna, om dansmusik och soul.

Det skulle dock komma att bli något helt annat vi fick skriva hem om.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons