Premiärlejon utan högfärdsgener

Hon kallar sig gärna premiärlejon – men aldrig i livet primadonna. Nästa vecka fyller Alice Timander 90 år. Först i dag börjar hon känna sig nöjd, som om hon dög något till. Trots att hon lever ensam. – Min exhibitionism bottnar i en rent sjuklig mindervärdeskänsla. Lilla vän, det har varit något fasansfullt.

Publicerad
Om Alice Timander får välja visar hon helst benen på bild. Eftersom de är snyggast. Ska ansiktet fotograferas måste det vara stilla: ”Det är därför jag inte blir bra i tv. Som när jag var kristdemokrat och skulle prata med Alf Svensson.”

Om Alice Timander får välja visar hon helst benen på bild. Eftersom de är snyggast. Ska ansiktet fotograferas måste det vara stilla: ”Det är därför jag inte blir bra i tv. Som när jag var kristdemokrat och skulle prata med Alf Svensson.”

Annons

Om några timmar kommer hon att rycka av sig peruken – hon har fem att välja mellan och bär dagen till ära den ystraste – puffa upp sina egna ljusa hårslingor och öppna dörren till nedersta skåpet i hallen. Samtidigt som hon häpet muttrar att detta har då aldrig hänt i en intervju, att hon blottat både sitt naturliga utseende och sina drömmar. För där i skåpet ligger staplar av manus till både filmer, romaner och novellsamlingar. Några är returnerade med vänliga hälsningar, andra är aldrig ivägskickade.
– Du förstår, säger Alice Timander och spänner ögonen i mig. Det var egentligen författare jag ville bli.
Jo, några böcker har hon fått publicerade. Men först blev hon tandläkare vid 21 års ålder, vilket var landets yngsta, någonsin. Dessutom blev hon landets mest flitiga premiärlejon, någonsin. Bara nu, inför sin stundande 90-årsdag, har hon dragit ner festkvällarna från tre till två. Per vecka. Men det får vi tala om sedan. Först kommer krokodilen. Enligt egen utsago är Alice Timander den enda levande människa som har suttit på en ilsken krokodil. Eller om det nu var en alligator:
– Alla bara tjatar om det där vanliga. Om mina män och premiärer. Krokodilen är mycket roligare.
Det är sitt livs äventyr som Alice Timander vill förmedla, guldkornen från åren när hon for jorden runt och gjorde reklam för svensk tandvård, som hon påstår är den bästa i världen. Nu har vi hamnat i Florida, i en djurpark ägd av Tom Mix. Hon råkar komma förbi och går in för att titta på djuren. I en bassäng ligger en krokodil, eller om det nu är en alligator, som Tom Mix jagar upp på en cementplatta.
– Det var då jag satte mig på den. Andra människor, såna som inte har suttit på en arg krokodil, kanske tror att skinnet är hårt. Men jag sjönk ner som på en orientalisk kudde. Och efteråt skrev man i lokaltidningen: ”Ung blond djurtämjerska från Sverige lekte med en fräsande krokodil.” Det där har ingen hört förut.

Annons

Man kan undra varför Alice Timander absolut ville sitta på en fräsande krokodil. Svaret är: Utmaningen. I hela sitt liv har hon tänjt sina gränser.
– Jag hatar rädsla som pesten, för den snöper våra liv, gör oss till små och rädda slavar. Här i Sverige vågar en karl knappt sätta på sig en skär skjorta av rädsla för vad andra ska säga. Vad är ni rädda för? brukar jag fråga. Att en bomb ska slå ner?
Hon själv har bara varit rädd en enda gång. Med glödande ögon och stora gester berättar hon om resan, den fasansfulla, när hon skulle köra sina gamla och rullstolsbundna föräldrar till Venedig och hamnade på en smal jugoslavisk grusväg som ledde 1 300 meter rakt upp i himlen. Med stup på båda sidor, utan möjlighet till möten.
– Då tänkte jag: Nu tar jag livet av mina föräldrar. När vi äntligen nått toppen knäppte jag mina händer och tackade Gud.
Även på lägre höjder ber hon en bön, varje dag. Inte så att Alice Timander är religiös, får jag veta. Men hon ”stentror på Gud” och ber mig omedelbart förmedla förslaget att alla kyrkor borde förvandlas till härbärgen för hemlösa.
– Det skulle vara en kärlekens gärning. Predika, det kan man göra ute i det fria.
För en kort stund är det politikern Alice Timander som vaknar till liv i den mintgröna soffan. När hon för några år sedan ”blandade sig i” politiken var det främst för att förbättra de hemlösas situation. Men också för att ge äldre människor subventionerad tandvård.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons