RecensionBokvåren 2016
Lysande litteraturkritik, och lite snömos
Ebba Witt-Brattströms "Kulturmannen och andra texter" öppnar våra ögon för litteraturen bortom mansdominansen. Madelaine Levy har läst en bildad och entusiastisk samling som sätter gamla klassiker i nya perspektiv – men ibland nyper motståndarna lite väl hårt i sidan.
Som ung bokslukare älskade jag att gå i sidled längs Östermalmstorgs tunnelbanestation och upptäcka nya delar av Siri Derkerts till synes oändliga väggkonstverk. ”Ristningar i betong” blev en väg in i en alternativ kulturhistoria där namn som Virginia Woolf, Elin Wägner och Simone de Beauvoir vägde lika tungt som Albert Einstein. I sina bästa stunder fungerar litteraturprofessorn och kulturkritikern Ebba Witt-Brattströms “Kulturmannen och andra texter” som Derkerts konstverk – en ögonöppnare där nya namn och annorlunda angreppssätt gör litteraturen spännande och rå, en värld att upptäcka på nytt. Det gäller till exempel en lysande feministisk omtolkning av Selma Lagerlöfs väg till framgång, och ett kapitel om just Siri Derkerts förhållande till kvinnorörelsen, där en imponerad Susan Sontag lotsas runt bland Stockholms offentliga konstverk.
Allt handlar inte om kvinnor: som samling är “Kulturmannen” ett strålande exempel på his’n’her story – där representanter för båda könen ges utrymme, men tolkas utifrån sina skilda villkor. Texterna är skrivna för en bred publik snarare än forskarvärlden och präglas av ett inbjudande tilltal: snabbfotat, slagfärdigt, idogt refererande men inte på bekostnad av tydligheten. Ebba Witt-Brattström vet precis hur mycket bakgrund som krävs, och är något av ett tryffelsvin när det gäller att spåra litterära influenser.