Recension
The Knife krånglar till det i onödan
Mer av ett förutsägbart konstperformance än en omvälvande konsertupplevelse
Sveriges roligaste serietecknare, Pontus Lundkvist, gjorde en gång en teckning där en skallig man står och bankar frenetiskt på en låst toalettdörr samtidigt som han ropar ”släpp in mig, jag är bajsnödigare än The Knife”. Och det sprakande tåg av subkulturella tygväskor, smala jeans och södermalmhipsters som ringlar sig fram genom Alby för att se ett band som har döpt sitt senaste album efter citat från filosofen Michel Foucault, bekräftar nog den nödställde seriefigurens tes.
The Knife må absolut vara ett våra viktigaste band, men musikaliska genier har som bekant en tendens att krångla till det i onödan, något det senaste albumet ”Shaking the habitual” har blivit lidande av. Att sedan framföra detta live verkar ha varit en utmaning som fått en aningen medioker lösning.