Recension
”Ett av årets bästa album”
Debuten var charmig, men med ”Somehow life got in the way” etablerar Isabella Lundgren sig slutgiltigt som en av de starkaste jazzvokalister vi har haft i Sverige. Tonsäker och med utsökt känsla för jazzens tajming och frasering men också, och det är väl det som är det viktiga här, med en förmåga att beröra. Det är som om hennes omväxlande eftertänksamma och attitydstarka röst flödar oförfalskad från en urkälla utan att ta några omvägar och utan ytliga anspråk på att behaga.
Det räcker med att jämföra omslagen på albumen för att se skillnader. Från att ha poserat i en vit klänning på en sommaräng har hon nu, svartklädd, tagit plats i en kyrka. Man ska inte dra för stora växlar på detta men det är tydligt att ”Somehow life got in the way” präglas av ett ännu större allvar än debuten. Det är också tydligt att referenserna till Billie Holiday inte längre är särskilt relevanta.