Vuoste virdáiOrganisk enhet av jazz, jojk och pop

Jojken har en mycket mer central plats i samisk musik än vad sång har i exempelvis svensk. Den
är själva musiken, och har dessutom existentiella utlöpare. Så när jojk förbjöds i Norge och stämplades som trolldom i Sverige var det inte för att hindra samer från att musicera, det var en del av ett mer uttänkt förtryck. På samma sätt har jojken varit viktig i Sápmis kulturella uppvaknande på ett djupare plan än bara musikaliskt. På Áras utmärkta debutskiva blandades jojk med ett slags atmosfärisk salongsjazz.

Uppföljaren ”Vuoste virdái” (Mot strömmen) inleds med en oackompanjerad personjojk samt en folkjazzig version av sångaren Simon Issát Marainens mors jojk. På de flesta av skivans låtar finns både jojk- och sånginslag. Jazzen går i mer folkton än senast, och även om vissa harmoniska grepp för att illustrera rymd och vidd är lite enkla, lyckas Ára väl med att skapa en organisk enhet av jojk, jazz och pop. Någon gång även soulrock, som i protestsången ”Bálvaleaddjit”.