”Sönernas flickvänner är lata, bortskämda våp”
Fråga: Varför väljer mina söner lata, bortskämda våp till flickvänner? Den frågan ställde jag mig häromdagen och dessvärre mer eller mindre explicit till deras flickvänner. Jag har fyra barn, tre som jag har fött och en styvdotter. Min äldsta är en kvinna på 23 år, som har en 1,5-årig son, och sedan har jag två söner: 20 respektive 18 år, samt en styvdotter som är nio år.
Jag och mina barn har tidigare bott på landet, där alla barn umgicks med alla. Man sprang mellan husen och vi ”bondmoror” har fostrat varandras barn. Dörren har alltid stått öppen för alla och man äter och fikar självklart ihop. Ingen var så klart skyldig sin granne något, utan det jämnade ut sig i slutänden. Alla barn var allas barn. Lyckligtvis håller mina söner kontakt med sina barndomskamrater och de umgås mycket fortfarande och hälsar på hos sina gamla grannmammor. Gott och väl!