Okända sidor av den ryska terrorn i Sverige
De så kallade ”rysshärjningarna” längs Sveriges östkust under åren kring 1720 har länge omgärdats av skrönor och skräckfyllda hågkomster. Nu kompletteras historieskrivningen med ett imponerande verk som låter oss möta historien ur motsatt perspektiv.
Året var 1964 och sovjetledaren Nikita Chrusjtjov var på besök i Sverige. Allt förlöpte väl, tills ”Krusse” kom att tänka på Karl XII. Det började när han höll tal i Göteborg och oförhappandes kom in på ämnet. Först trodde de svenska värdarna att gästen skämtade, men sedan utvecklades talet till – för att använda Tage Erlanders ord – ”något egendomligt tjockt klumpigt och otrevligt”. När Erlander sedan delade bil med Chrusjtjov försämrades stämningen ytterligare. Sovjetledaren orerade om att svenskarna kanske uppfattade ”ett anfall på Sovjet som ett skämt, men för oss ryssar är det allvar”. Statsministern funderade på om han borde ha upplyst honom om den historiska situationen år 1700, det vill säga att ryssarna hade anfallit Sverige och inte tvärtom, men han höll tyst. Chrusjtjov kunde ju ha tagit illa upp, och relationerna med Sovjetunionen var redan ansträngda nog.