RecensionNya fackböcker
Så kan en genetiskt ”förbättrad” människa se ut
Med gensaxen skulle man kunna skapa en genetiskt förbättrad version av människan. Men vill vi det? Ann Heberlein läser molekylärbiologen Farshid Jalalvands tankar om klassiska filosofiska problem och smittas av hans entusiasm.
Molekylärbiologen Farshid Jalalvand, som blev ett bekant ansikte i samband med pandemin, debuterar med en bok som bäst beskrivs som ett samtal mellan evolutionsteori och filosofi.
Under läsningen minns jag min doktorandkollega som arbetade på en avhandling om människans fria vilja. En bit in i avhandlingsarbetet snubblade han över neuroforskaren Benjamin Libets klassiska experiment, som mäter hjärnaktiviteten hos en person då hon står i begrepp att röra sin handled. Libets resultat ifrågasatte människans fria vilja. Han kunde nämligen konstatera att den omedvetna hjärnaktivitet som leder till det medvetna beslutet hos försökspersonen att röra sin hand, påbörjades ungefär en halv sekund innan försökspersonen uppgav att denne bestämt sig för att röra sig.