RecensionTv-serier
Oscars-duon kan inte rädda detta bottennapp
Seniorerna får äntligen ta plats i en science fiction-serie, men tyvärr lämnar den mycket att önska. Trots en portal till yttre rymden blir det inte ens spännande, utan tv-publiken berövas bara tid och energi.
Två blickar möts över ett biljardbord i en rökig sylta någonstans i 1960-talets Amerika, jukeboxen spelar Elvis Presley och det slår gnistor direkt. Franklins (J K Simmons) förtrollade blick finns kvar även ett halvt sekel senare, skillnaden är att den är fäst på färdigrätten som gnistrar i mikrovågsugnen då han har glömt aluminiumlocket på. ”Kanske är det dags att byta in mig mot en nyare modell?” skojar skogshuggargubben inför hustrun Irene (Sissy Spacek), en pensionerad engelsklärare som ständigt tycks ha blicken fäst bortom horisonten.
Den tidiga gnistan må ha slocknat efter ett långvarigt äktenskap, men den mystiska rymdportalen i vedboden förblir det pensionerade parets stora lilla hemlighet, som ingen i den sömniga Mellanvästern-hålan kan ta ifrån dem. Till den dagen då det plötsligt ligger en mystisk, och lite snygg, yngling i rymdslussen – utan att minnas hur han hamnat där. Irene bestämmer sig för att inkvartera främlingen i gästrummet, men ganska snart börjar grannarna och den lokala polisen att ana oråd.