Anders Melldén:Defekter ger vinet charm

Läser om ”light strike” i vin. En defekt som trots att det är en av de minst omtalade uppenbarligen är ganska vanlig. Kortfattat kan illaluktande svavelföreningar uppstå när ljusets strålar reagerar med ämnen i vinet. Direkt solljus kan göra att vinet luktar kokt kål eller gammal ost – det är därför nästan alla viner paketeras i färgat glas eller ljustäta boxar.

Nästan alla, för det finns vinmakare som vill att vinet ska synas i en klar glasflaska, som vit- eller roséviner som ska visa upp sin vackra färg, något som lustigt nog blivit vanligare på sistone. En del champagne buteljeras i kristallklara flaskor av tradition men de levereras då inslagna i ett ljusskyddande folie samt i en låda. Vill du lagra sådant vin bör flaskan alltså ligga kvar i sin originalförpackning.

Intressant är dock att mätningar, enligt texten jag läser, även visar att solljus på mycket kort tid kan påverka aromerna i vin, om det till exempel hälls upp och avnjuts i sakta mak utomhus. Vill vi vara säkra borde vi alltså hålla oss inne när vi ska skåla i vårens första rosé, men hur oroliga ska vi vara?

Jag älskar att grotta ner mig i all kemi som påverkar vinets doft och smak. För den sakens skull ogillar jag inte alla de så kallade defekter som kan uppstå. Som att vissa viners doft för tankarna till verkstadsgolvet i något som på vinspråk benämns ”petroleumkaraktär”. Rent tekniskt en defekt som bland annat beror på att rankan stressats av solljus och torka i vingården. Samtidigt är den ett välkommet kännetecken för viner av exempelvis riesling och semillon.

Vissa viner doftar som ett stall med svettiga hästar vilket kan ha med svampangreppet Brettanomyces att göra. ”Brett”, som det kallas, var åtminstone historiskt så vanligt i Bordeaux att doften förknippades med många av regionens högklassiga rödviner. Andra defekter som vi lärt oss tycka om är till exempel lukten av kattkiss som uppstår från svavelföreningar i vin av sauvignon blanc, eller madeirans doft av bränd knäck från sotolon som uppkommer vid vinets luftkontakt under lagringen …

Rubbningar i vinets doft och smak sker olika fort beroende på en massa saker och många av de successiva förändringarna kan upplevas som charmiga. Gränsen för vad som är fel på ett vin blir därför högst personlig.

Vissa av mina vinvänner är betydligt mindre känsliga än jag för oxidation, brett eller, för den delen, light strike. På en provning nyligen sa en vän apropå det: ”Jag gillar när mogen champagne luktar lite brie-ost, vad det än beror på.” Andra är mer känsliga än jag och vill ha vinet lika skinande rent som en nypolerad diskbänk. Så vi måste nog inse att vin är en föränderlig produkt som upplevs olika av olika människor. Dessutom – att bara leta fel i stället för att njuta blir sällan särskilt kul.

När vårvinterns första strålar letar sig ner över våra breddgrader tänker jag därför ta risken med ett glas rosé i trädgården utan att oroas alltför mycket för light strike. Börjar vinet lukta ost får jag väl helt enkelt se till att dricka snabbare.

Missa inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev där vi varje vecka tipsar om spännande viner och härliga recept.