ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionNya filmer

Drive my carEtt mästerverk av filmvärldens främsta

Tôko Miura i ”Drive my car”.
Tôko Miura i ”Drive my car”. Foto: Njutafilms

Det nyligen Oscarsprisade japanska dramat ”Drive my car” bygger på en novell av Haruki Murakami. Resultatet är såväl litterärt som utpräglat filmiskt – men främst en uppvisning i lyssnandets konst.

Jon Asp
Publicerad
Annons

Mörkret lägger sig vackert över en lägenhet, ett par ligger nakna i sängen. Hon improviserar fram en erotisk berättelse, han lyssnar. Nästa morgon har hon glömt berättelsen – men inte han. I bilen på väg till jobbet återberättar han den för henne med samma omsorg som hon kvällen före. Ska jag skriva ner den nu, frågar hon? Det är nog bättre att vänta lite, svarar han.

”Drive my car”, som fick manuspriset i Cannes i somras och i helgen en Oscar för bästa internationella film (utav fyra nomineringar), är spunnen ur en novell av Haruki Murakami. Den som förväntar sig The Beatles klämkäcka ”Drive my car” på ljudspåret, apropå den tidigare Murakami-filmatiseringen ”Norwegian Wood” (2010), väntar förgäves. Den som däremot förväntar sig en litterär skapelse i olika klanger och former har desto mer att hämta.

Laddar…