RecensionNya filmer
Härlig dynamik mellan Phoenix och Wood
Barnlöse Johnny är mitt uppe i karriären när han plötsligt måste släppa allt och ta hand om sin systerson. ”C’mon c’mon” skildrar deras gryende vänskap, men tyvärr blir det hela lite väl sömnigt emellanåt.
Johnny (Phoenix) är dokumentärfilmare, nyseparerad, barnlös. Han och hans team tillbringar dagarna med att intervjua invandrarbarn i Detroit och New York om deras framtidsdrömmar, när hans syster Viv (Hoffman) plötsligt hör av sig från Los Angeles efter något års radiotystnad. Viv måste åka iväg och få in sin psykiskt sjuke make på ett behandlingshem, och då behövs någon som kan ta hand om hennes son – kan Johnny kanske ställa upp?
Jessie heter sonen, en intensiv tioåring som beter sig precis tillräckligt oförutsägbart för att göra sin morbror till lika delar road och nervös – för medan de barn Johnny möter bakom inspelningsmicken i jobbet är duktiga och lillgammalt reflekterande så agerar Jessie efter helt egna idéer. Han springer och gömmer sig när han blir arg. Vid läggdags insisterar han på att leka att han är föräldralös och bor på barnhem. Och han pratar och frågar, non stop, till synes helt utan känsla för när det är läge att ligga lågt och hålla tyst.