RecensionNya filmer
Självplågande dårar överraskande ärliga
Med ”Jackass forever” tackar Johnny Knoxville och hans trogna kompisgäng för sig. Filmen avviker aldrig från det 20 år gamla konceptet – men blir i slutändan en oväntat sårig skildring av att åldras.
Johnny Knoxville är inte ensam om att ha slagit sig blodig och fördärvad i jakt på rikedom och berömmelse. Men han en av de få som gjort det så bokstavligt, och lyckats. Efter att ha tjatat sig till att få göra en lågbudgetvideo med farliga trick till en skateboardtidning var gnistan tänd. Snart hade konceptet förädlats till ”Jackass” på MTV vars korkat våldsamma innehåll blev en supersuccé och oemotståndligt stoff för analyser på världens kultursidor.
I SvD menade Lars Berge i en läsvärd text från maj 2001 att Knoxville med vänner ”verkar ha stakat ut en alternativ manlighet med utgångspunkt i de amerikanska villaförorternas tristess” och att serien var en reaktion på att ”männens nyttofunktioner marginaliserats och det manliga idealet har ersatts av tvådimensionella poserande modeller i annonser”.