ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionTeater

Kaos är granne med Gud

Ensemblen överträffar sig själv i Noréns drama

Martin Hendrikse, Per-Johan Persson och Alexander Ohakas i ”Kaos är granne med Gud”.
Martin Hendrikse, Per-Johan Persson och Alexander Ohakas i ”Kaos är granne med Gud”. Foto: Markus Gårder

”Kaos är granne med Gud” på Östgötateatern är en känslostark skildring av skuld och sår. Lars Noréns pjäs lockar fram oerhört starka skådespelarinsatser – ingen kan förbli oberörd.

Lars Ring
Publicerad

Helen har kommit hem. Hennes cancer är terminal och nu ska hon träffa familjen för möjligen sista gången. Maken Ernst har just börjat supa igen, sonen Frank lever på skumraskaffärer och sonen Ricky har fått permission från mentalsjukhuset där han vårdas för sin schizofreni efter ett självmordsförsök.

Lars Norén skrev ”Kaos är granne med Gud” 1983 som ett slags uppföljning på genombrottspjäsen ”Natten är dagens mor” – detta drama som för alltid kom att förändra det svenska teaterlandskapet med sin obönhörliga språklighet som balanserar mellan terapeutisk vilja och groteskt svart humor.

Laddar…