Recension
Smuts och ljusblå skjortor
DEKADENS Det finns partier i Christian Krachts svala ”Faserland” där språket sjunger, men oftast känns det som att författaren bejakar mer än kritiserar konsumtionskulturen, skriver Isabelle Ståhl.
”Faserland” blev en kritikerhit när den utkom 1995 och Kracht utnämndes till ett ledande namn inom den tyska litterära ”popvågen” – uttråkade betraktelser från en dekadent medelklass i den jäsande konsumtionskulturens 1990-tal.
Det är lätt att avsky romanens berättarjag, en ekonomiskt oberoende ung man som rör sig rastlöst genom tyska städer med Porsche och inrikesflyg, stannar till på kokainstinna fester och technoklubbar för att titta på människor som har sex, förblindas av äckel och tar en taxi till flygplatsen. Han är påtagligt likgiltig inför allt utom materialen i exklusiva skjortor och tjejer som har fasta bröst, halvlångt ljusbrunt hår och lätt uppnäsa, och som sitter i barer och skrattar.