”Vi måste föreställa oss en ny sorts gemenskap”

Det svenska samhällsbygget möter den politiska och moraliska utmaningen att hantera både hundratusentals flyktingar och tusentals hitresta tiggare.
Det svenska samhällsbygget möter den politiska och moraliska utmaningen att hantera både hundratusentals flyktingar och tusentals hitresta tiggare. Foto: Lars Pehrson

Flyktingkrisen och tiggeridebatten vittnar om en förändrad syn på nationen, och på det som den nyligen bortgångne samhällsvetaren Benedict Anderson kallade "den föreställda gemenskapen". Frågan är hur vi uppdaterar synen på gemenskap i en rörlig värld, skriver statsvetaren Björn Östbring.

Publicerad
Annons

I boken ”Lärdomar” (2014) beskriver Ingvar Carlsson en läsupplevelse i ungdomsåren som påverkade honom djupt. Under en kursvistelse med SSU på Bommersvik fick han av en ledare tipset att läsa ett tal av Per-Albin Hansson. Folkhemstalet: ”I några få meningar lyckas Per Albin Hansson tydliggöra den socialdemokratiska visionen så att varenda medborgare, från Ystad till Haparanda, förstår. /…/ Jag har svårt att somna, det känns som en religiös väckelse om än på det politiska området. Jag är 19 år och vet att jag vill kämpa för folkhemmet Sverige.”

När man läser om denna upplevelse, under flyktingkrisens och tiggeridebattens år 2015, kan det onekligen kännas som om världen var en enklare plats 1954. Kämpa för folkhemmet. Är det verkligen ”okej”, för att använda ett uttryck från en av Carlssons efterträdare?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons