Recension

Min kamp 6Knausgård får sista ordet

FINAL. Karl Ove Knausgård sätter punkt för sin romansvit med ”Min kamp 6” som precis utkommit på norska. Arne Melberg har läst en massiv avslutning med träffsäker tvåspråkighet av en författare vars kamp är vår.

Uppdaterad
Publicerad
Karl Ove Knausgård.

Karl Ove Knausgård.

Foto: TORE MEEK/SCANPIX NORGE
Annons

När Karl Ove Knausgård satte igång att skriva om sig själv tänkte han sig först en enda stor bok, snart istället ett slags följetong med en del i månaden, slutligen sex delar som skulle komma ut under ett år. Så sent som i februari 2010, när de tre första delarna kommit ut och jag kunde summera dessa i en understreckare (22/2), kunde man vänta sig ytterligare tre delar under våren, tillsammans 2500 sidor. Nu, snart två år senare, har sexan äntligen kommit och samtliga delar landat på 3600 sidor: sexan summerar och avslutar projektet på drygt 1100 sidor.

Det storslagna projektet gör att man får Marcel Proust i tankarna: när skrivandet lossnade för Proust, för ganska precis hundra år sedan, var det för att han bestämde sig för att skriva om sin väg till romanen och skriva i en blandning av minnen, gestaltning och essäistiska reflexioner, inte som en roman utan som en recherche (som den franska termen lyder).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons