Recension
Förtryck skildrat så att det gör ont
För att överleva Förintelsen stal romska Malika en judisk kvinnas kläder. Hon blev Miriam, och i Majgull Axelssons nya roman har det blivit tvingande nödvändigt att berätta om ett liv i lögn. Den är viktig och vass som flinta.
Majgull Axelsson har vässat pennan igen. Äntligen, vill jag utropa, det var alldeles för länge sedan hon gav ut något som kunnat motsvara förväntningarna som hon skruvade upp med ”Aprilhäxan”. Det var som om Axelsson sänkte garden efter det stora genombrottet 1997, som om hon därefter i ett slags trots mot succén skrev sina romaner på lite lösare boliner.
Ja, det är ett författarskap som successivt rört sig i en nedåtgående spiral allt sedan ”Slumpvandring” från år 2000. Det gäller särskilt den senaste, ”Moderspassion” från 2011, som hade en barlast av kletig sentimentalitet helt ovärdig en författare som skrivit så skarpa skildringar som till exempel ”Långt borta från Nifelheim” (1994) och dokumentärromanen ”Rosario är död” (1989).