Recension
Stilsäker diktdebut om vuxenblivande
Alla de 41 korta dikterna, också den sista, i
Linus Gårdfeldts debutdiktsamling
Men golvet har ingen mun , avslutas med ett kommatecken. Gränsen mot det som kommer efter finns där alltså, men kommatecknet fungerar också som en tröskel mellan två rum: man lockas att fortsätta. I själva verket saknas all annan interpunktion än just kommatering och dikterna saknar stora bokstäver – om diktsluten lockar vidare, är det också så att de små bokstäverna gör att man direkt glider in i varje dikt utan någon gränsmarkerande inledningsversal.
Det betyder inte att dikterna saknar struktur, tvärtom. De alltid tvåstrofiga och som mest fyrradiga dikterna, som fördelats på fem sviter, är omsorgsfullt byggda i gåtfulla och vackert rytmiska enheter. Grovt taget kan samlingen sägas handla om att bli vuxen: