Recension

Medicinen”Nutley kan inte avsluta sina sladdriga scener”

Publicerad
Annons

Om vi för ett ögonblick bortser från det här med könet – och det ska vi väl utan några större problem kunna göra med tanke på att såväl regissör som två stycken manusförfattare är minst lika manliga som jag – ingår jag rimligen någorlunda i målgruppen för denna annars ganska tjejiga film med fokus på medelålders kvinnors vardagliga vedermödor och med en i huvudsak kvinnlig ensemble. Nyckelordet här är ju nämligen ”vardaglig”. Och vilken outnyttjad guldgruva är inte denna alldeles vanliga vardag! Jag älskar vardag, särskilt i litteratur och film.

Detta är ju det mest användbara stoff man kan tänka sig för den som vill väva fascinerande konstverk. Att verkligen fånga något av hur det är att leva för de flesta av oss just här och nu – hur vi pratar, vad vi tänker på, vad vi drömmer om och hur dessa drömmar kolliderar med en mer eller mindre omedgörlig verklighet – att spegla de rutiner, den friktion, den leda och den glädje som åtminstone i någon mån kan kallas en gemensam erfarenhet. Det är stort.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons