Krönika
Navelsträngen blir rena härvan
Karin Thunberg
Publicerad
Ett långt liv sov han i rummet på övervåningen. Det lilla med snedtak som bara rymde hans säng, en byrå och bordet där han förvarade det viktigaste; väckarklockan, resegrammofonen, några veckotidningar och en ask Läkerol. Utanför, vägg i vägg, låg farmors och farfars sovrum. Ville han höra ”La Paloma” på sin grammofon måste det vara på lägsta volym.
Han hette Sixten, han var min farbror som aldrig flyttade hemifrån. Betyder det att han i dag, det är frågan som plötsligt vaknar, skulle betraktas som livslångt inneboende?