Lönekravet löser inga problem

Moderaterna presenterade på måndagen förslag till nya regler för arbetskraftsinvandring. Det enda som är nytt och även innebär en positionsförflyttning för partiet, är en rejäl höjning av lönekravet, från 13 000 till 32 000 kronor i månaden, motsvarande medianinkomsten i Sverige i dag. Höjningen motiveras med att många av de arbeten som människor arbetskraftsinvandrar till, i stället hade kunnat utföras av människor som nu går på bidrag. Men finns det en sådan självklar koppling? Kommer de som i dag går på bidrag att kunna fylla de luckor som annars skulle fyllts av arbetskraftsinvandrare?

Nej, det är svårt att tro och det tror inte heller Moderaterna. På en rak fråga svarar partiets migrationspolitiska talesperson, Maria Malmer Stenergard, att de ökade lönekraven för att få önskad effekt, måste paras med en bidragsreform.

Om en sådan reform är vad som krävs för att få fler att gå från bidrag till arbete, även i de situationer där lönen är låg, då räcker den alldeles utmärkt i sig. Den leder då till att jobben i stället tas av människor som redan bor här, och behovet av arbetskraftsinvandring för sådana jobb försvinner.

Risken är nu att Moderaterna får med sig en riksdagsmajoritet för högre lönekrav, stödda av socialdemokrater som alltid har ogillat arbetskraftsinvandring. Sedan tar det stopp där, eftersom det saknas motsvarande politisk vilja och socialdemokratiskt stöd för en bidragsreform. Då blir människor kvar i bidragsfinansierat utanförskap, samtidigt som svenska företag saknar den arbetskraft de behöver.

Förra månaden släppte tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega en rapport i ämnet, som visar att arbetskraftsinvandringen i huvudsak går till bristyrken. Dess­utom betalar samtliga undersökta yrkesgrupper, även städare och restaurangbiträden, mer i skatt än de kostar i välfärdsutgifter.

De övriga förslagen Moderaterna för fram, om stoppade kompetensutvisningar, stopp för arbetskraftsinvandring av personliga assistenter, skärpta försörjningskrav och hårdare åtgärder mot fusk och missbruk, presenterades redan för ett år sedan. Det är bra och nödvändiga förslag, som skulle göra mycket för att komma till rätta med de problem som finns. Arbetskraftsinvandringen ska och kan vara en väg in för den som vill komma hit och arbeta, utan att inbjuda till eller underlätta fusk och missbruk av välfärdssystem.

Det finns många som kan och vill komma hit för att skapa sig ett bättre liv och bidra till ett bättre samhälle, även om de initialt tjänar mindre än 32 000 kronor i månaden. Hit hör inte minst de som studerar eller lär sig svenska och därför inte arbetar heltid från början. Även arbetsuppgifter till lägre lön kan kräva särskild kompetens, som kännedom om utländska kök i en nischad restaurang.

Med det nya lönekravet avviker Moderaterna på ett besvärande sätt från sina traditionella principer. Den rimliga linjen för ett liberalkonservativt parti borde vara att det ska vara lätt att komma hit om man gör rätt för sig, men svårare att leva på bidrag, och att det ska straffa sig att fuska eller utnyttja andra.

I sin iver att angripa de många problem som finns med svensk invandringspolitik, ger sig Moderaterna på den del av invandringen som till skillnad från annan har haft självförsörjningen som utgångspunkt. Systemen behöver kalibreras, men risken är överhängande att det höjda lönekravet skadar svensk arbetsmarknad och svenska företag, utan att göra ett dugg för att uppnå målet om att fler ska gå från bidrag till arbete.