Recension
Ytterligare ett bevis för Mabanckous storhet
”Man får aldrig vingklippa en författare”, framhöll den fransk-kongolesiske författaren Alain Mabanckou på en litteraturfestival i Lyon i somras. Som den litterära flyttfågel han är återvänder han i roman efter roman till Afrika, dock utan nostalgi i blicken. Oavsett om han skriver om kolonialtiden, om arvet efter kolonialismen eller dagens exilafrikaner i Frankrike, förblir Mabanckou en skarpögd iakttagare med vass penna och särpräglad humor som vapen.
”Black Bazar” kan med fördel läsas som en fortsättning på en av hans tidigare romaner, ”Slut på kritan” (på svenska 2008), men handlingen utspelar sig den här gången i Paris. Precis som Spruckna glaset, stamkunden på baren Slut på kritan i Pointe Noire, håller huvudpersonen i ”Black Bazar” på att skriva en bok. Han kommer från Kongo, bor i en liten etta i Ljusets stad och besöker flitigt Jip’s, en afrokubansk bar där han sitter och deppar efter att ha blivit övergiven av sin flickvän. I likhet med andra unga afrikaner, riktiga klädsnobbar som bara bär exklusiva italienska märkeskläder och som sysslar med skumma affärer, tillhör han Sällskapet för Atmosfärskapare och Personer med Elegans, SAPE. Det förklarar varför de kallas sapeurer.