Recension
Fängslande arbetarkamp
”Sågspån och eld” är tredje delen i Vibeke Olssons sågverkssvit, ett stycke genuin arbetarhistoria som förtjänar att bli klassisk.
Sommaren 1888 ska Bricken bli 20. Den 11-åriga ströflickan från Vibeke Olssons ”Sågverksungen” (2009) har vuxit upp och fått kostkarlar, däribland fadern. Den senaste romanen, ”Sågspån och eld”, tar vid där nummer två i sågverkssviten (eller vad man ska kalla den), ”Bricken på Svartvik” (2010), slutade.
Vibeke Olssons trilogi förtjänar att bli klassisk. Det är ett stycke genuin arbetarhistoria, skildringen av sågverket Svartvik i trakten av Sundsvall. Den stora sågverksstrejken 1879 utmynnade i intet för arbetarnas del, träbaronerna drog det längsta strået. Men sammanhållningen som uppstod under strejkdagarna talas det om i åratal, att man kunde gå ihop som en enda man. Brickens föräldrar påminner henne ofta om detta. Och i den senaste romanen skildras hur en strejk slutligen lönar sig för arbetarnas del.