Recension
Tommys långa färd till Thommy och tillbaka
Thommy/Tommy Berggren är tveklöst en stor aktör och regissör – dock inte särskilt lämpad att själv skildra sitt liv. Boken är en revanschistisk saga, skriver Lars Ring.
Det var tidigt 50-tal. Tommy William Berggren tog sig för att ändra sitt förnamn till Thommy. H:et var ett första steg från den enkla uppväxten och arkivjobbet på Volvo. Han var ju på väg, framtiden låg öppen. Han var snygg, besatt en viss berättartalang – han smög in på barnförbjudna filmer för att sedan återberätta dem för sina kompisar – och redan fylld av en viss hybris efter att redan som barn lekt Jesus och dessutom ha jobbat sig över Atlanten på en Amerikabåt och blivit frälst av jazzen.
Nu, strax innan Thommy Berggren ska fylla 80, har han bestämt sig för att ta bort det där h:et. ”Jag vill hem till mitt namn”, meddelar den självbiografi som nu kommit ut. Det är en tung bibel på nästan 600 sidor som det stormat om redan före publiceringen. Kulturjournalisten Betty Skawonius var ombedd att skriva men drog sig tillbaka efter ständiga ändringar, det är på hennes research boken bygger. Tommy/Thommy ansåg att texten var för litterär, inte buren av den egna rösten. Så han har möblerat om, bejakat det monologiska och pratar nu fram historien.