David Cameron fick nyligen sin cykel stulenUppbrottsbok av popens chefsideolog

Det är oerhört irriterande att läsa Andres Lokko och samtidigt höra Tomas Andersson Wij sjunga. Inte för att stereon står på, men så fort jag kommit några rader in i ännu en av SvD-krönikörens nu i bok återutgivna rapporter från Storbritannien börjar ”Landet vi föddes i” mala i mitt huvud. Det är en återhållsamt ilsken liten låt om kvartalskapitalism. Den gjordes vid sekelskiftet. Man pratade om sådant i vänstern på den tiden, om börsyra och om en förlorad känsla av solidaritet, feminismens framtid, globaliseringen och den strukturella rasismen.

För mig har Tomas Andersson Wijs sång alltid låtit som ett uppbrott. Från ett 90-tal där den viktigaste regeln var att inte bry sig, där kärnvärdena hette distans och yta. Tomas Andersson Wij hade själv tillhört kretsen som satte agendan. Runt Knesset, Pop och Glenn Killing formades en inflytelserik idévärld om att ingenting fick tas på allvar.