Recension
De anhörigas kör väcker hopp i sorgen
I Monica Wilderoths känsliga regi är ”April i anhörigsverige” ett slags Unga Klara för vuxna. Scen och salong kan mötas i gemensam sorg och begrundan över sakernas tillstånd, skriver Sara Granath om iscensättningen av Susanna Alakoskis bok.
Sara Granath
Publicerad
Publiken möter ett scenrum som ser både overkligt och bekant ut: kalt, med väggar av ”korrugerad plast”. Ljuset har en lätt grönaktig ton, en doft av science fiction.
En efter en gör de så entré, skådespelarna, som till ett väntrum de aldrig sett förut och till människor de aldrig träffat. De är tillsammans, men sneglar så djupt ensamt på varandra.