Recension
Magnason hittar det rätta djupet
FRAMGÅNGSRIK Förutom musiken står det dåliga självförtroendet och det gnagande samvetet i centrum i ”Monica Z”. Edda Magnason är självklar i huvudrollen – porträttlik och med den rätta tonen i rösten.
Mannen längst bak i publiken kan inte slita blicken från kvinnan på scenen. Han heter Leonard Feather (Ralph Bernard), amerikansk kompositör och kritiker, och vill värva den unga Monica Zetterlund till en jazzklubb i New York. Hon tackar ja, trots att spelningen är i julveckan. Hennes förväntansfulla femåring står redan hemma hos mormor och morfar i Hagfors och bakar pepparkakor. Morfar (Kjell Bergqvist) verkar nöjd över att ännu en gång få gräma sig över dotterns strulighet: ”Har du tänkt på Eva-Lena?!”
Här nånstans har vi kärnan i Peter Birros manus: En snygg, begåvad och lite hunsad sångerska som vill bli sedd och älskad, eftersom hennes pappa aldrig sett och älskat tillräckligt. Ångesten och det ständigt dåliga samvetet för att hon inte hinner ta hand om sin dotter dövas med karlar och för mycket sprit.