Analys
Var är tråkbanken?
Så ofta när människor upptäcker något bra inträffar samma sak. Det blir för mycket av det goda. Det som länge ansågs som ett livsviktigt elixir för ekonomin har visat sig ha allvarliga biverkningar.
Gör som ni vill. Jag begriper ändå ingenting. Det är hösten 1985 och orden är Olof Palmes. Det svårförståeliga fenomen som han helst vill slippa befatta sig med är inte installationen av en splitter ny VHS eller vilken av Twisted Sisters senaste låtar som bör snurra på regeringskansliets stereo. Finansminister Kjell-Olof Feldt har kommit för att prata om något mer abstrakt: avregleringen av kreditmarknaden. Ett beslut som skrev om Sveriges historia.
När finansindustrin i veckan samlas på Nordic Banking Summit är en av deltagarna det tidigare socialdemokratiska statrådet Thomas Östros, numera vd för Svenska Bankföreningen. Flera partikamrater har gått före; Pär Nuder arbetar för EQT, Björn Rosengren åt Kinnevik och Göran Persson har uppdrag för bland annat riskkapitalbolaget Valedo. Steget från att sjunga den marxistiskt inspirerade Internationalen för full hals på partikongresser till att bli banklobbyist kanske kan tyckas långt. Och visst är det svårt att tänka sig Tage Erlander flyga businessclass till Bryssel för att diskutera kontracykliska kapitalbuffertar och kärnprimärkapital.