Recension

Star Wars: Episod II - Klonerna anfallerVisuellt praktverk av ettor och nollor

Publicerad
Annons

Natalie Portman som Padme Amidala och Hayden Christensen som Anakin Skywalker i Klonerna anfaller. Den digitala dominansen är total i filmen och innebär ett paradigmskifte i filmskapandets historia, skriver SvD:s recensent. Foto: Reuters

När Luke Skywalker spelar ball hemma hos Jabba the Hutt i Jedins återkomst blir han genom en fallucka förpassad till en fånghåla. Där bor ett källarmonster, en rankor, som vill döda den unge jediriddaren. Det är rankorns jobb, kan man säga: den äter spontant upp dem som Jabba av någon anledning önskar livet ur. Rankorn är stor och hemsk och har massor av tänder, och var inte lätt att gestalta för Industrial Light and Magics (ILM) specialeffektsverkstad.
Efter att ha klätt ut en skådespelare i rankorkostym och omgående underkänt resultatet (det såg ut som en skådespelare i rankorkostym) valde George Lucas och att bygga en halv meter hög gummidocka som manipulerades av tre dockspelare.
Vi kan konstatera att rankorn, som av dockkonstruktören liknats vid en blandning av en gorilla och en potatis, och som 1983 i tekniskt avseende utgjorde en godtagbart realistisk best, i dag återfinns i samma garderob som King Kong och Katla: de är uckiga, men omedvetet charmiga monster. Det syns att rankorn är gjord i gummi, det syns att den inte befinner sig i närheten av Mark Hamill, det syns kort sagt att det är trickfilmning.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons