Recension

Hannah med hTrovärdighetskris på alla breddgrader

Karoline Eriksson
Publicerad
Annons

Att försöka skildra ungdomar på film är att ge sig ut på minerat område. Även den bäste kan trampa snett. Har man inte tillräcklig insyn i målgruppen, är det svårt att vara trovärdig. Det här kunde vi se ett skönt smakprov på i ”Saraband” häromveckan, och det gäller även för ”Hannah med h”, ännu ett bidrag till den ständigt växande kategorin ”Svenska ungdomsfilmer som aldrig borde ha blivit gjorda”.
Nu är inte persongalleriet det enda problemet här. Den här filmen har pinsamma logiska luckor, det handlar om trovärdighetskris på alla breddgrader.
Hannah är en gymnasietjej med hennafärgat hår, hon är vegan och känner sig annorlunda än sina klasskompisar (typisk ungdom!). Det enda försonande draget är att Hannah mår ganska bra, hon knarkar inte och skär sig inte i handlederna. Inte för att det inte behövs filmer, som bioaktuella ”Tretton” till exempel, där en sådan verklighet visas upp,

utan för att det kan vara skönt med en bild av en annan sorts tonårstjej. Tyvärr är Hannah även en fruktansvärt jobbig och brådmogen 18-åring som skriver kvasifilosofiska dikter och tror att hon kan lösa världssvälten.
Det kniviga är att Hannah, som ska föreställa en djupt tänkande människa, inte är särskilt smart. Hon dejtar okända män på kaféer, hon delar ut sitt nummer till folk vid busshållplatser, och blir sen jätteförvånad när någon busringer hem till henne på nätterna. Hon följer med hem till människor som hon är rädd för och somnar i deras sängar. Dessutom - uppenbarligen kan ingen i Malmö, där filmen utspelar sig, få in danska tv-kanaler. Okej ... Det är märkligt att den filmkonsulent som tagit del av det här manuset har släppt igenom det.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons